be my mirror my sword and shield

nu skulle jag bara kunna lägga mig ner och gråta,
men samtidigt mår jag bra och det är så konstigt.

frustrerande känsla, som om jag är mittemellan alltihop

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0