det finns stunder

-då allting bara skrämmer mig. -när jag inte vet vart jag ska ta vägen. -när jag försöker leva i nuet och ta vara på "det goda livet". -då jag tänker att allt kommer att ordna sig. -då jag tar allt för givet. - då allting går min väg. -då allting gåt åt motsatt håll. -när jag inte alls trivs med mig själv. -då jag känner att "det här är livet". 
-då jag faller..


-jag bara vill krypa ihop i fosterställning och bara stänga av allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0