du är nog den som jag borde vara hos


det sorgsna leendet. känner mig uppgiven. utlämnad. bortglömd. värdelös. så fort jag stöter på en motgång biter det sig fast. och hur bra jag än trivs, så vill jag hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0